Det oundvikliga
Regnet föll igår. Det varade bara en timme men det var tillräckligt för att svämma över gatorna och blötlägga allt i sin väg.
Jag var på sjukhuset denna natt och regnet tog sig in i tälten som en fors eftersom avloppssystemen är igenproppade.
Mina kollegor som kört genom stan berättade att folk som inte fått tag på tält till och börja med försökt hitta skydd men eftersom de fortfarande inte vågar ta sig in i byggnader valt att sätta sig ner i regnet och vänta.
När regnet så småningom slutat falla blev det demonstrationer på flera håll. Alla har ännu inte fått tält och folk vet att den timme av regn som föll nu över kommande veckor kommer att förvandlas till hela dagar.
Ironiskt nog började regnet falla precis en månad efter jordbävningen. Regeringen har utlyst nationella sorgdagar. I tre dagar ska marknader och affärer hållas stängda. Folk bär de renaste kläderna de har och beger sig till sina kyrkor. Vi väcks kl fem varje morgon av gospel. Ett tillfälle för folket att sjunga för dem som ej finns kvar.
februari 15, 2010 den 9:21 f m
Frid över Er och givetvis till befolkningen som lider nöd…
Jag är ju helt och hållet maktlös inför det som händer ..
Det gör ont då jag läser…
Och att få lyssna till gospel är ju helt fantastiskt..
Det är också ett underbart sätt att få sprida glädje i sorgen..
Gud vare med hela befolkningen som finns på Haiti….
Hälsning från ett kyligt Sthlm..
februari 15, 2010 den 2:01 e m
Tack Arvin för att sådana människor som ni finns.
Jag lider med befolkningen där, det som skrämmer mig mest just nu är hur människor kan utnyttja sådana här katastrofer till trafficking och annart fruktansvärt.
Må dessa människor få skydd mot regn och även skydd mot dessa fasanfulla människor.
Tack för att ni finns!
februari 15, 2010 den 4:23 e m
Det känns mycket bra att det finns människor som ni som har möjlighet att vara med och hjälpa på Haiti. Hoppas all hjälp kommer fram. Det verkar vara svårt att få fram förnödenheter som mat vatten och skydd. Kan inte föreställa mig hur det är där. Ha det bra och kämpa på med all hjälp. Vi är med och tänker på er samt skickar bidrag.
februari 15, 2010 den 7:57 e m
Det är verkligen fantastiskt att ni klarar av att arbeta som läkare och samtidigt sprida information som ger en så klar bild för oss hur läget är hos er. Det är ju vilktigt att behålla fokus på situationen på Haiti. Bilder av vardagsliv,era egna upplevelser och ert arbete gör ett starkt intryck.
Hoppas att våra inlägg hemifrån ger er lite energi.
februari 15, 2010 den 11:30 e m
Ja situationen på Haiti verkar ju fruktansvärd – min första tanke när jag hörde om jordbävningen var – Hoppas att Läkare utan gränser är på plats. Jag har ju i många år varje månad skänkt en slant till ert arbete – nu följer jag din blogg och är imponerad över vad du/ni gör men också över att du delade ditt motiv för att åka dit. När ni läker andras sår hoppas jag att din egen smärta också ska vara uthärdlig. Att det haitiska folket nu inför sorgedgar och klär sig i sina renaste kläder bevisar vilken styrka det finns hos de. Jag hoppas verkligen att det vänder till det bättre för Haitierna. När jag var i Dominikanska republiken och såg den konst som skapats där blev jag mycket intresserad av landet och folket och skulle just resa över gränsen när den stängdes pga USAs invasion.
februari 16, 2010 den 2:52 e m
hej Arvin, Hoppas du mår bra. ”kul” att läsa din blogg. Känns svårt att vara hemma igen med vetskapen att hjälpbehovet i Haiti är oändligt. Ha det bra, skickar lite energi från svedala. Och trevligt att ha träffats.
charlotta löved narkosläk Karlstad
PS ska hälsa ortopedkolleger från dig när jag kommer till jobbet, börjar nog i morgon…