Svikare
För mig är det de sista dagarna här i Haiti. En del av mig vill inte lämna landet än då behovet av sjukvård fortfarande är så pass stort. Jag kommer bra överens med de inhemska kollegorna och har till och med börjat lära mig deras språk (kreol). Man behöver inte kunna så mycket. Med endast ett par meningar kan man få varenda patient att le.
Tyvärr har jag ytterst lite energi kvar. De senaste tre veckorna har varit ett enda långt arbetspass utan större vila. Och när jag kommer tillbaka till Sverige återvänder genast jag till mitt ordinarie arbete på Ortopeden/Mölndal sjukhus. Där väntar säkerligen ett oändligt antal patienter som ådragit sig frakturer i halkan.
Övergången från Haiti till Sverige kommer att känslomässigt ta lång tid för mig. Jag lämnar efter mig ett land som skadats för flera decennier framåt. Jag får ont i magen när jag tänker på den generation barn som inte kommer att få tillgång till utbildning eftersom deras lärare och skolor krossats i massorna. Vad kommer att hända med den övergivna flickan med extrem näringsbrist och flera infektioner som vi hittade häromdagen på en soptipp? De patienter som jag dagligen tagit hand om? Barnen som ropar ”Dr Arvin, Dr Arvin” när jag kommer till avdelningen på morgonen?
Jag vet att jag inte gör det, men det känns som om jag sviker dem.
februari 24, 2010 den 2:58 e m
Du har all min beundran. Den där lilla flickan på soptippen får mig att må dåligt.
Vi hörs av.
februari 24, 2010 den 3:13 e m
Har noga kollat på det jobb ni har gjort. Det gör ont i ett hjärta på en barnsjuksköterska att se sånna bilder. Jag beundrar er för det enorma jobb ni utför där nere. Man känner sig så liten när man sitter i tryggheten och inte kan göra annat än att stoppa några hundralappar på ett konto. All lycka till er alla. Ni är döm verkliga hjältarna.
februari 24, 2010 den 3:16 e m
Tänk på allt gott du har gjort när du var där. Du är ingen svikare, du är en hjälte i mina ögon. Det enda jag har kunnat göra är att skänka pengar, som jag inte ens vet om de kommer till rätt hjälp. Du ser bevis på att det du gör har gjort gott!
Tack för att du delade med dig av din upplevelse här på webben.
Varma hälsningar Kim
februari 24, 2010 den 3:17 e m
Hej Arvin,
Jag förstår att du känner dig kluven och orolig. Men självklart kan jag inte förstå det ni har varit med om.
Tänk så här, tänk om du eller ni inte hade varit där. Tänk så många liv som hade gått förlorat. Ni har gjort det absolut bästa ni kunde, Ni är människor och har gjort många många friska och p ga er kan leva ett humant liv.
Det kan alltid göras mer på denna jord Men det ni har gjort är så stort så det finns inget mer beundransvärt.
Tack för din blogg som du har haft och måtte du få en ”lagom” övergång till ditt ”vanliga” liv.
Kram Arvin!
februari 24, 2010 den 4:18 e m
Men stort TACK! till Dej o alla andra som visat prov på äkta kärlek och omtanke om medmänniskor. Lycka till fortsättningsvis i livet.
februari 24, 2010 den 5:28 e m
Var med om ett litet skalv på Santorini i somras. Bara 5.5. 6.5 innebär 30 gånger mer. Jorden skälver under mina fötter fortfarande. Var du aldrig rädd?
februari 24, 2010 den 5:51 e m
Hej Arvin!
Vi finns här när du kommer hem. Maila gärna om du vill prata!
Lina Gustin, MSF, som träffade dig en snabbis efter ditt första nattpass på Choscal.
februari 24, 2010 den 6:55 e m
Du har inte svikit Arvid! Tvärtom, du är en förebild!
februari 24, 2010 den 8:05 e m
Jag har sagt det förut Arvin och jag säger det igen: Du gör och har gjort skillnad, för många, och du kommer göra det igen. Men för att göra det måste du orka, ha energi. Livet kommer aldrig att bli det samma för dig, eller för de överlevande i Haiti. Men några finns där, lever, på grund av dig och det är inte att svika.
Många tankar till dig, och alla som kämpar
/Helena
februari 24, 2010 den 8:53 e m
Hej
Håller med att vi alla ser er som hjältar. Det enda jag känner att jag kan är att skänka pengar. Vilket kanske är det bästa jag kan göra, då jag inte vet hur mycket annan nytta jag skulle kunna bidraga med, men framför allt saknar jag modet. Tack för att ni som har modet gör att vi kan stilla lite av vårt dåliga samvete genom att skänka pengar för att dessa människor ska får hjälp. Hoppas du och alla ni andra hjältar orkar, har modet och hjärta att fortsätta ert arbete.
Du kommer aldrig bli en svikare för dessa människor, det är jag helt övertygad om.
Tack för du delar med dig
Många kramar
februari 25, 2010 den 6:58 f m
Du har gjort ett bra jobb ska du veta även om du ibland/ofta känt dig otillräcklig. Nu är det ju dax att andra skall ta över och du får åka hem till ”ditt vanliga liv”, som säkert kommer att kännas annorlunda. Du har nu fått massor i ditt bagage som du måste ta väl hand om.
Jobbet som väntar här på Ortopedoperation står ju kvar, hoppas du kan få lite andrum innan du kommer hit.
Vi ses snart.
Anestesi/Mölndal
Catharina
februari 25, 2010 den 6:50 e m
Hej Arvin!
Vad spännande det är att läsa din blogg, blir helt matt och tårarna rinner bara av att läsa det du skriver. Förstår att det du upplever är jättetufft. Vilken kämpe du är. Verkligen en sann hjälte!!! Alla frakturer i hemma blir nog ganska banala i jämförelse. Ta hand om dig nu och hoppas att du får vila lite när du kommer hem innan du börjar jobba.
Tänker mycket på er där nere!
Vi ses snart!/ Camilla.
februari 25, 2010 den 6:51 e m
Hej Arvin!
Vad spännande det är att läsa din blogg, blir helt matt och tårarna rinner bara av att läsa det du skriver. Förstår att det du upplever är jättetufft. Vilken kämpe du är. Verkligen en sann hjälte!!! Alla frakturer hemma blir nog ganska banala i jämförelse. Ta hand om dig nu och hoppas att du får vila lite när du kommer hem innan du börjar jobba.
Tänker mycket på er där nere!
Vi ses snart!/ Camilla.
februari 26, 2010 den 3:21 e m
Hej Arvin !
Snart dax att åka hem? väkommen tillbaka till gamla svedala.
Det finns ett ordspråk som jag tycker är passande.
Vi försörjer oss på det vi får, men skapar ett liv av det vi ger.
Lycka till med allt den tid du har kvar.
Häls Linda
mars 1, 2010 den 12:09 e m
Hej Arvin,
du har gjort mycket för många.
Ditt hjärta är stort och vill hjälpa mer.
Var nöjd och glad för var och en du hjälpt.
Stanna även upp och vila!
Då kommer du att kunna hjäpa ändå fler.
Kram
Helen
mars 2, 2010 den 4:25 f m
Hej!
Du och alla andra som vart i Haiti har verkligen gjort nytta! Blir ledsen när man läser om den lilla ni hittade på en soptipp men hon har tur att hon blev hittad och får förhoppningsvis växa upp på SOS barnbyar när hon tillfrisknat, du kan tipsa nån kvarvarande kollega om det!